karinjonsson

Jag är uppmärksamhetskåt.

Som titeln säger så är jag en gla tjej som i princip beroende utav uppmärksamhet, att folk ska tycka om mig, prata med mig, gilla och kommentera mina bilder på Instagram. Jag har länge sopat detta under mattan och låtsas som ingenting och inte alls sett detta som ett problem. Men ibland kan jag bara ligga och glida runt mellan Snapchat, Instagram och Facebook och vänta på att folk ska tagga mig i roliga inlägg, att någon ska snapa mig, att någon ska bjuda in mig till en fest osv. 

Jag tror att sociala medier stressar upp detta väldigt mycket och är en stor påverkan till att jag är i behov utav uppmärksamhet. Jag pratar med allt och alla och vill (tror) helst att alla älskar mig lika mycket som jag älskar mig själv haha... Men riktigt så är det ju inte. 

 

Jag har stängt av noticerna på de flesta appar och försöker att inte gå in på apparna då det går på automati, det är lika svårt att sluta använda sociala medier som det är för mig att sluta bita på nagelbanden..

STREEESSSS är vad det är, det borde vara 20+ årsgräns på vissa sociala medier. Jaja, man skall icke klaga, jag älskar ju sociala medier hehe... Nu ska jag duscha för att sedan ta ett varmt bad!!! <33 

 

(Ps... är det bara jag som duschar innan badet då jag känner att jag annars flyter ikring i mitt egna skit???)

 

Puss Karin

Litar knappt på någon

Efter att jag gjort slut med mitt ex för mer än ett år sen har jag såna jävla trustissues. Just nu sitter jag och bara gråter, hur fan kan jag lita på folk? Hur gör man? Hur vet man? Litar folk på mig? Litar folk på varandra? 

Just nu har det inte hänt något speciellt utan jag bara tänker, om det skulle hända något och någon jag litar på skulle motbevisa det... Så vet jag inte om jag hade klarat att ta avstånd från personen, jag klarar inte riktgit av att ta det steget själv, älskar jag en person så kommer inget emellan. Nu gäller detta vänner och allting inte bara pojkvän och otrohet, är folk med mig för att de ibland känner att de måste eller för att de känner att de får ut något utav att umgås med mig? 

Vet inte riktigt hur jag ska få ner min hjärna och förklara för mig själv i ord, det är bara en stor klump i hjärna, hjärta och mage.

Jag börjar bli väldigt nere och jag vet inte om det har att göra med ryggen eller något annat som skolan eller dessa frågor som cirkulerar dag in och dag ut. Jag har ingen aning!

Nu ska jag försöka samla mig och dra mig iväg till gymmet för att rensa skallen lite, ni få ha en bra Torsdagskväll så hörs vi.

Puss Karin <3

Dagen efter kaoset

Igår hade jag världens bästa dag och världens roligaste kväll!!! Det började med att Elsa och jag åkte in till stan och shoppade och fikade i vårsolen (så jävla skönt). Hur mysigt som helst och jag måste berätta att jag glömde mobilen hemma (??), alla som känner mig vet att jag aldrig skulle lämna min mobil ifrån mig, men jag glömde den och kom inte på det förrens vi var på bussen!! Hur sjukt? Men så jäkla skönt att vara utan den där maskinen som man bara blir stressad av.

Något som är värt att diskutera som jag tänkt på är att jag blir väldigt stressad och min mobil förstör mig ganska mycket tror jag. Det är en slags bekräftelse och uppmärksamhet som jag blir beroende av och det blir som en vana att gå in och kolla vilka som har gillat min bild, skickat snaps och hur många som smsat osv. Men men... det kan man ju diskutera

I alla fall, när vi kom hem städade vi rummet lite för att sedan laga tacos och äta med några vänner. Efter detta kom ca 20 fina vänner hem till mig för att föra och sedan åka vidare till Bjursnäs där festen var. Så roligt hade jag men kanske drack en aning för mycket, på vägen hem med bussen tappade jag bort mobilen och den är ej upphittad än. Hoppas jag hittar den imon så jag kan visa lite bilder från helgen <3

 

Puss Karin

Gladare än tröttast

Nu är jag så glad och så trött samtidigt allt går som det ska och jag är gladast på planeten, trött är jag också, känns som att min kropp börjar ge igen lite efter Hestra nu och förkylningen släpper inte men jag hade tänkt att ta mig iväg till gymmet idag hur som helst. 

Omg, nu nu nu när jag sitter och skriver detta i biblioteket så får jag reda på något som gjorde mig mindre glad, folk som förnedrat andra under kvinnodagen... Att jag tänkte när han berättade det att "jag är inte förvånad" är ju bara pinsamt och skamligt att man ska behöva tänka... Men men, dom rer nog ut det hoppas jag, nu ska jag tänka på annat så jag inte förstör dagen... För övrigt så ska jag till en vuxen och prata vidare om mig och mitt humör så hoppas det går bra

 Gladeeeer

Puss Karin

GIRLPOWER på riktigt!!!

Idag har inte alls varit en bra dag. Tänker inte gå in på vad som hänt för jag vill inte gå ut med något offentligt om andra som inte vet om det såklart. Men... jag (och flera)har stått upp för många tjejer de senaste dagarna, och istället för att se det dåliga i vad som hänt så är jag så stolt över att så många stått upp för en tjej och för alla tjejer i allmänhet egentligen. Jag tycker det är så sjukt fint när det kommer bevisat för en att det finns så många goa fina underbara starka tjejer som ställer upp och står upp för andra och de själva. Så fint att se, älskar det. 

Jag har i stort sätt grottat ner mig så in i helvete över det dåliga, gått runt och varit så förbannad så jag inte vetat vart jag ska ta vägen, har då också tagit ut det på vänner och Gabriel vilket inte är okej. Jag har prtat med de personerna som jag tagit ut det på mest och jag hoppas och tror att de är förstående, jag ska även prata med en vuxen på Torsdag så det känns skönt att få prata med någon som inte känner mig och som inte har fördomar och som bara lyssnar. Så underbart. Men i alla fall, så pratade jag med en kompis i telefon nyss, det var hon som upplyste mig om hur fint det är och hur rörd hon blev över att så många fina tjejer ställde upp och visade sin riktiga GIRLPOWER tillsammans. 

Hon fick mig på helt andra tankebanor och nu ligger jag nästan här i min säng och ler över allt som hänt, att så många vet så mycket bättre så fruktansvärt bra. 

Imorgon ska jag till Hestra med skolan så jag ska upp vid 04.30 (skjut mig sakta) men det ska bli så jävla kul så jag taggar och ska försöka sova nu. Hoppas ni haft en toppendag och att om det är någon som läser detta så vill jag att just du försöker se det fina i det jobbiga, försök se det fina i allt. Om alla skulle tänka så tror jag att världen hade varit en trygg plats. Ta hand om dig.

 

PUSS Karin

Orkar jag med detta?

Har precis varit på en dejt med Gabbe och under den höllt jag i princip på att svimma, förstod ingenting och ville bara hem...:( När jag kom hem läste jag på informationen till tabletterna jag tar ibland för ryggen och där står det att man kan få "skakningar och illamående". Vilket stämde in precis i denna situationen, vad fan ska jag göra? INGENTING går som det ska med min kropp och jag börjar bli riktigt trött på allt vad det innebär. Vet inte vart jag ska ta mig till riktigt och vart min ilska ska ta vägen.. Men nu ska jag försöka sova så får vi se om jag skriver lite noggrannare och trevligare imon...

Puss från en illamående Karin

SJUK

Jag är SÅ sjuk och redan SÅ trött på att vara sjuk. Ta ifrån mig min förkylning nu. Vill inte orkar inte.

Älskar för övrigt min släkt och min familj som var hos mig idag och firade min fina pappa då han fyllde 50 idag. Så mycket kärlek.

Puss Karin

Glad, Arg FÖRBANNAD, glad

Idag vaknade jag superglad och taggad på dagen då jag efter skolan skulle gymma sedan åka vidare och kolla på en drillträning för att sedan åka och sjunga med en ny kör, joyvoice. Men alllt blev inte som planerat.

Det började med att jag var jätteotagg på gymmet då min gymkompis inte orkade/kunde gymma längre så då sket jag fullständigt i gymmet och satte mig istället i korridoren med Gabbe och hans kompis och pluggade till ett prov som är på Fredag, var kvar där till halv fem för att gå och köpa en subwaymacka som jag skulle äta i träningshallen innanden började, trodde jag... Jag satt alltså vid fel hall och var då tvungen att ta bussen till en annan hall och där slutade jag vara arg hahah... Träffade min tränare som jag verkligen tycker om och förstås de jag tränat med i nästan 8 år. Där samade jag ny energi och åkte vidare till kören såå kul!! oväntat kul faktiskt, så mycket glädje.

Det är skönt att testa något nytt och komma ifrån sin vardagsrutin lite ibland, detta kommer ju bli min vardag snart men shit vad ovärdeligt det är att få skratta lite med främlingar haha... Nu behöver jag sova.. så trött...

 

Puss Karin 

17 (??) år & känner mig som 12

Idag är det min dag och jag är lyckligare än någonsinn, inte för att det känns som att jag fyller år men jag är glad och vaknade på rätt sida brevid mannen i mitt liv. Snart kommer släkten och jag har äntligen mognat lite och blir mer glad utav sällskap än paket och liknande, ska bli så kul att umgås med familjen. Jag och några kompisar åt på tacobar idag bara för att det är gott, sen gick vi vidare till H&M och där köpte jag mig en keps från ingenstanns, har aldrig kännt att jag passat i keps men fan vad snygg jag är i denna.

 En av födelsedagspresenterna måste jag dock visa, jag kom hem till ett helt nytt rum. Sååååå fint och något jag länge tjatat om då mitt rum var lite barnsligt innan ;)

 

Här är jag, min fina kompis OCH den nya kepsen i en och samma bild (!!!)

Ha en underbar dag alla fina

Puss Karin

Varför är jag jag?

Har länge tänkt på hur mycket en blivit formad av samhället, familj & vänner. jag tycker det är spännande att man inte riktigt kan påverka vem en själv blir, man formas ju och styrs utav något. Ni vet man förändras ju också beroende på vem man är på, man förändrar röst, kanske gångstil och hur man rör sig. Till exempel om du är med någon du är kär i så vill man va fin och pryd och när man är med vänner kan man skrika som en huligan. Om det nu är samhället, familj och vänner som formar en borde inte alla människor i världen bli likare och likare, någonstans måste man ju mötas, eller? Det är något jag funderat på länge men kommer inte så mycket längre än så och att det måste brytas någonstans. Kanske att när en sjukdom kommer in i en släkt så förändras den, när droger och alkohol kommer in i bilden så kanske personerna förändras och ändrar åsikter, någonstans måste det ju vara ett brytningsmönster men vart vet jag inte ännu.

Jag tycker det är coolt att man till och med kan märka på sig själv att man förändras beroende på i vilket sammanhang man är i och vilka man omges av, jag var och lämnade CV på ett Café i Kalmar häromdagen och blev som en helt annan person men på något sätt tyckte jag om den personen. Jag tycker det är skönt och häftigt att man kan ha så många olika personligheter i en kropp.

Nu är jag vrålhungrig så jag ska gå upp och fixa något lätt att äta till mig och Gabbe och så fyller jag år imorgon så hoppas på fint väder och bra sällskap.

Puss Karin

Tankar om andra.

GUD vad mycket man tycker och tänker om andra HELA tiden. Jag är själv en person som tycker och tönker väldigt mycket men alltid har ett öppet sinne, låter kanske som att jag bara säger så för att spela duktig men jag tar alltid in människor och ger dem en chans. Jag har tusen fördomar om precis ALLA jag möter, bra som dåliga men dom kommer upp hela tiden okontrollerat, men jag har som sagt ett öpppet sinne vilket är väldigt skönt. 

Jag kan tycka att det är lite jobbigt att umgås med folk som hela tiden uttrycker sina dåliga uppfattningar om folk till mig, speciellt om de aldrig har pratat med personen. Det är väl ämdå slöseri på livet? varför inte bara antingen hålla det för sig själv eller bara vänta tills man fått en riktig uppfattning som faktiskt räknas. 

Igår när vi gick igenom centralen så skulle jag bara snabbt in på pressbyrån och mitt sällskap stannade utanför, då ser jag på håll att kassörskan  gråter en massor och smsar ivrigt samtidigt som hon försöker torka tårar. Jag är en sån person som bryr mig om alla och frågar (såklart) hur hon mår varpå hon svarar "bra" och försöker samla sig. Jag reflekterade lite över detta med min syster då hon inte är alls lika sympatisk som jag, hon bryr sig såklart om nära och kära men inte direkt om någon hon inte känner i första hand. Men vi kom fram till att man kanske inte mår så bra av att alltid tänka på andra, jag tänker ju fortfarande på kassörskan och på hunden med strypkoppel på tunnelbanan eller på den nerdrogade unga mannen som var vid stationen, jag känner själv inte att detta drar ner mig men tänk om, tänk om det faktiskt gör det. Eller, bygger det mig på grund utav att jag inte längre tycker lika synd om mig själv? Detta satte spår i mig, är det för att jag kommer från en liten stad och inte ser så mycket av verkligheten och att min syster bott i en storstad och mött detta i flera år?

Varför är vi så olika? Min syster och jag har ju uppfostrats på samma sätt, sånt här är så spännande. Så mycket frågor som är så häftiga att fundera kring, finns det svar på detta? 

 

 

Hjärtliga kramar från mig, Karin

Stockholm - Kalmar

Nuuu äntöigen är jag påväg hem från Stockholm och är supersugen på att ligga i en säng, stänga ögonen, låta tankarna flyga förbi och bara andas. Har lite ont i ryggen efter en lång promenad ute på Nacka som avslutades med en fika med utsikten av folk som badade nakna i det kalla vattnet. 

 

Nu, en trång svettig buss igen med lite nya kläder och mitt humör är fyllt med massor utav positiv energi och glädje, sitter med ett leende på läpparna. 

Har blivit knasig i humöret en gång men tycker det var helt rätt fortfarande. Min syster ville byta lakan mitt i natten (???) Vem gör ens så? så dumt, då blev jag arg. Men ack vad skönt med nya lakan (hehe, when you realize..)

 

Puss Karin

Känslor

Känslor är typ något ut av det coolaste, läskigaste och mest fascinerande som finns enligt mig. Det kanske ni inte hört innan men jag har märkt detta på senaste då mitt humör är väldigt upp och ned och mina känslor är svåra att förstå och att hänga med på. 

Jag har problem med ryggen och är under utredning just nu, jag har berolotti syndrome och en scondulos.

(Berolotti syndrome=Min nederstas kotas utskott är för långt och ligger och i princip skaver emot mitt beckenett. Scondulos= En spricka i en av kotorna.)

Dessa sakerna har påverkat mig väldigt mycket tror jag, jag har ont dygnet runt och oroar mig mycket över vad som kommer hända. Jag har fått sluta drilla pga detta, drill var det bästa jag visste och det är väldigt frustrerande att något man tycker om så mycket bara kan tas ifrån en. Jag tror att jag stressas mycket utav detta vilket går ut över mitt humör. Jag har lite svårt att hantera mina känslor och därför skriver jag ofta små anteckningar om vad som hänt mig och varför jag reagerar si och så. Det tänkte jag nu börja göra på en blogg då det känns mer seriöst och jag kanske till och med kan nå ut till någon som känner likadant som mig. En hel del saker är såklart personliga men det mesta ska jag nog kunna skriva ut här.

Mina känslor kan ofta gå ut över Gabriel (pojkvän) men även familj och vänner. Jag vet som sagt inte riktigt hur jag ska hantera det när jag väl är där men det bästa enligt mig är att reflektera över det och skriva ner vad jag känner efteråt istället för att skrika på mina nära och kära just där och då...

 

Snart är jag framme hos min syster som bor på Lidingö i Stockholm, dit kommer sedan min bror och hans flickvän och även några av Hannas kompisar! Hoppas på en toppenkväll

 

Puss Karin

Bloggstart

Jag sitter nu i en svettig buss påväg till Stockholm, väl där ska jag träffa min syster Hanna och bror Daniel. Spontant kan man säga.. bokade resan för bara någon dag sedan och flyg och silverlinjen var fullbokat så det fick bli Swebus. Somnade ganska direkt när jag landat i sätet då klockan bara var strax innan 09 och det är lov så sovrutinerna är inte på topp, inatt sov även min pojkvän Gabriel över sista natten på lovet vilket ledde till en sömnlös natt. Igår monterade vi även hans spelstol och ett skrivbord då han håller på att göra om i rummet, mycket mer intressant än så var det inte. Nu är klockan 09.51 och jag ska nog äta lite frukost.

 

 

Jag skapade främst en blogg då jag gillar att skriva ut vad jag känner, har länge skrivit för mig själv i anteckingar på datorn och där har jag skrivit väldigt personligt men tror det skulle kunna vara roligt att även nå ut till någon med känslor och tankar, så det är min huvudtanke till denna blogg. Man måste ju få skriva av sig, det är det bästa jag vet om jag har för mycket luddiga tankar i mig.

 

Puss Karin

Välkommen

Välkommen till for.me!

Det här är ditt första inlägg. Logga in och ta bort inlägget under "arkiv" i menyn om du inte vill ha kvar detta.

Upp